2013-11-15
Sverige behöver en jordbruks- och livsmedelsstrategi
Hela vårt land har goda förutsättningar för produktion av livsmedel. Av flera skäl behöver vi vara på bättre på att ta hand om dem.
Vi lever i en värld där en miljard människor går och lägger sig hungriga. Vi lever i ett land där cirka 800 000 ha jordbruksmark inte längre används, varav cirka 50 000 ha i Västerbotten, och vi har en omfattande nettoimport av mat – och därmed indirekt användning av jordbruksmark – från andra länder, till och med andra världsdelar.
Samtidigt tas produktiv åkermark ur produktion för att bebyggas med bostäder, köpcentra och vägar, för närvarande cirka 700 hektar per år. Jordens befolkning ökar med 90 miljoner människor om året. FN:s livsmedelsorgan FAO menar att världens livsmedelsproduktion måste öka med 40-70 procent till år 2050 för att tillgodose den ökning av efterfrågan till följd av en ökande och rikare befolkning med ändrade matvanor d.v.s. ökad köttkonsumtion (om vi inte lyckas undvika det). Ny åkermark röjs ur bland annat regnskog. Förutom att det är miljömässigt helt oacceptabelt, är den marken mager. Alltså jordens befolkning ska dela på allt mindre och magrare åkermark.
Därför är det en paradox att jordbruk hotas av nedläggning. Samtidigt räcker den nuvarande produktionen för att mätta världens magar. Hunger beror i dag i första hand på orättvis fördelning av mat, eller att fattiga människor helt enkelt inte har råd, om vi minskar vår matproduktion i Sverige till förmån för import kommer det att driva upp priserna ytterligare i andra länder, och problemet med svält kan öka.
Hur försörjningsläget ser ut längre fram i tiden, är ovisst. Bland annat klimatförändringarna gör situationen svårbedömd, FN menar att 30-40 procent av världens jordbruksmark riskerar att gå förlorad på grund av klimatförändringar till 2050. Samtidigt läggs jordbruk ner i Sverige i snabb takt och jobb försvinner. Sverige behöver en strategi att förhålla sig till detta.
Ett annat skäl är sårbarhet. Att andra länder ska försörja oss väcker hos många en känsla av otrygghet. Samtidigt är det globala livsmedelssystemet baserat, liksom transportsektorn, på ökande användning av billig fossilenergi.
Det ställer till miljöproblem och gör systemet sårbart för en snabb ökning av oljepriset, speciellt som vi vet att tillgången på billig olja minskar. (Läs en forskarrapport av JTI om Sveriges beroende av fossil energi för vår matförsörjning och vad som skulle hända om den ströps). Vid en krissituation töms butikshyllorna och de rullande lagren på bara några dagar. Det borde vara högsta prioritet för Sverige att stötta en omställning av landbruket mot en fossilberoende matförsörjning.
Sverige ligger långt framme vad gäller miljö- och djurskyddskrav. När vi importerar livsmedel och foder, exporterar vi samtidigt miljöproblem och djurlidande. Dessutom är det rimligt att vi köper mat som är producerade under de krav som vi ställer på våra egna producenter. Bristen på vatten är ett allt mer överskuggande problem för en stor del av världens länder. Att vi ska minska det ekologiska fotavtrycket från vår konsumtion behöver inte betyda att vi ska minska vår produktion. Sverige behöver en strategi för att hantera detta.
Miljöpartiets vill ha ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar jordbruk i hela landet, som gör oss till en nettoproducent av mat globalt sett. I Västerbotten skulle det skapa cirka 2000 jobb och utveckling mot ett hållbart samhälle. Sveriges jordbruksmark ska användas för att i första hand producera livsmedel.
Linus Pettersson MP
riksdagskandidat i Västerbotten
Kew Nordqvist MP
riksdagsledamot, jordbrukspolitisk talesperson
